funderat lite på det här med höst.. är den verkligen så hemsk som alla tycker. egentligen alltså. personligen har jag alltid avskytt höst, när det blir mörkt, regnar dagarna i ända, man har lera upp till knäna och alla blir aningen mer ledsna och miserabla än vanligt. nu har det kommit sig så att jag själv alltid haft massa otur på hösten, men just nu känns det som om det kanske är dags att tänka om.. om jag sitter hela bussresan till jobbet och tänker "fyfan vilket pissväder, jag hatar när det är så här mörkt, jag pallar inte jobba..." så kommer jag tillslut själv att tro på att hela livet suger och att allt är en enda lång motvind.. men senste tiden har jag istället intalat mig själv om allt bra.
som när lönen kommer, eller att jag får krypa ner i martins famn när jag kommer hem från jobbet. eller att jag snart kanske har mitt körkort, eller att det inte är så långt kvar tills jag fyller år, eller att det faktiskt inte är en evighet till sommaren, för det vet ju alla, den kommer tillbaka.

varför inte leva kvar i sinnesstämmningen från sommaren? enda skillnaden är väl egentligen att det är mörkare och att man måste ha lite mer kläder på sig?!


för det är ju liksom dom små sakerna i livet man ska ta vara på. exempelvis sköna bilder på sina sköna vänner.

//carro