kärlek suger röv. allting som har med det att göra och alla andra runtomrking som tror att dom antingen är experter eller kärleksmäklare, kärlekspoliser eller något annat fjant.

jag är trött på att förklara mig. jag är less på att folk ser ner på mig för att jag för engångsskull tog något i egna händer och gjorde sak av det.

varenda dag funderar jag på om jag verkligen gjorde rätt i att flytta hem igen. varenda dag väger jag för- och nackdelar. varenda jävla dag tänker jag på martin, saknar martin, pratar om martin, mår dåligt över att jag sårade martin.. vet ni hur det känns? att ligga på kvällen innan man somnar och veta att det förmodlige ligger någon och har ont i magen och inte kan sova pågrund utav mig?! det gör att jag inte kan sova, att jag får ont i magen, att jag går runt som i ett töcken hela dagarna för att jag sover för lite och tänker för mycket. för jag har varit precis där han är. jag vet hur illa man kan må. jag vet hur pissigt mitt liv var och hur gärna jag hade velat gå under jord och aldrig mer kommit upp.

ingenting blir bättre av anklagelser, ingenting blir bättre för att någon ska försöka reparera det här. ingenting kommer bli bättre av att någon lägger sig i.. jag vet fortfarande inte om jag har gjort rätt. jag vet inte om det jag gjort någonsin kommer att vara värt det. jag vet inte om jag någonsin kommer att få träffa martin på ett lugnt och sansat sätt igen. jag vet aldrig om jag kommer att få tillbaka en människa som jag älskat över allt annat på den här jorden och det skrämmer mig. det skrämmer skiten ur mig.

men jag måste få vara jag. jag måste få göra fel och jag måste få lära mig av dom.


//carro