när klockan ringde för snart en timme sen ville jag inget hellre än att klubba ihjäl mig själv. det sved i ögonen när jag försökte öppna dem, min kropp vägrade att röra sig en endaste centimeter och skallen vägde bly. hjärnan hade stängt av sig. när jag väl fick upp ögonen var det nästan helt mörkt i hela vardagsrummet.. 2 september och det är redan nästan mörkt när man går upp..

usch och fy.

men idag är det i allafall onsdag och när jag kommer hem ska jag kriga mig ner till gymmet. det har mest blivit joggingrundor den senaste veckan. men det är ju faktiskt träning det också!



vår är min grej. inte höst!

//carro