klädd och klar. nu är det bara för tiden att rinna iväg så jag kan gå till bussen och få den här dagen avklarad. det finns egentligen bara två stunder på vardagarna. det är när man kliver utanför dörren på morgonen och när man kommer hem på kvällen. allt mittemellan har en tendens att blurra ut i otydliga minnen. det blir liksom bara till dagar i mängderna. för oftast så händer det inte så jätte mycket speciellt på vardagarna.

men nu ska jag få de sista tio minuterna att gå. så jag kan göra det här till ännu en dag som alla andra dagar.

//carro