det här med skola är alltid lika kul. speciellt när man bara sitter framför datorn och inte gör någonting överhuvudtaget.. vilket jag lika gärna kunnat göra hemma. men någon oförståelig kraft piskar mig att varje dag pallra mig iväg till plugget och sitta av tiden. är det mitt samvete, eller bara vetskapen om att fattigdomen skulle bli ännu påtagligare om jag inte tog mig hit?