med exakt två veckor (14dagar) kvar till min födelsedag flödar nostalgin av allt som varit och allt som inte kommer tillbaka.. 18 år, då är man ju vuxen. är man det? eller är det bara något man intalar sig själv för att det inte ska kännas så hemskt att slå sig fri från mamma och pappa, att testa vingarna på egen hand. själv kan jag inte se att det kommer bli några större skillnader i mitt liv mer än att jag kommer få betala min mobil räkning själv och att jag får gå ut på krogen. för jag menar, mina vingar, dem testade jag för länge sen..

måste man byta te mot kaffe? måste man lära sig dricka rött vin?
 aldrig. jag stannar nog som jag är.