jahapp, nu är jag inne. mickis vart så sen att jag tog saken i egna händer och tog en promenade på en timme själv. trodde aldrig att jag skulle orka gå i en timme, men jag gick värsta omvägen så jag hade inte så mycket val.. hah.
men nu är jag inne och det biter i kinderna som blev jätte kalla när jag var ute och gick.
snart hoppas jag att martin kommer hem från sin match så att jag får lite sällskap. för det här är fan inte kul längre.