igårkväll gav jag mig ute på vad som tycktes ett mörkt och hopplöst uppdrag, iallafall när jag i bakfylla och duggregn vandrade ensam och kall genom hela orminge för att anlända till adam. väl framkommen vart uppdraget inte ljusare. jag kände tre personer och resten var av kaliber 25 + och glodde bara storögt på mig när jag kom glidande i min något överrockiga outfit. men jag gillar att chocka.
runt elva tiden såg vi tillslut ett ljus när jag fick tag på tessie som dök upp med tre partyglada tjejor. sen gick det bara utför i alkoholväg. någon hade kommit på den briljanta idén att ta med sig jägermeister och redbull.. alla vet hur det slutar.
kalaste började få en riktigt underlig och oväntad stämning när jag träffade på folk som jag inte sett röken av på år och dar. lycklig och berusad vart jag och mina vänner tillslut utslängda. så basse, jag och adri började den oändliga vandringen till våran sida om förorten. klockan fem över två snubblar jag in i hallen och upptäcker glatt att martin fortfarande var vaken. av kläder, smink och så i med en resorb för att reducera baksmällan. och vem sover inte när jag kommer tillbaka till sängen?

klockan tio ringer klockan, fem minuter efter att jag vaknat till liv. martin stänger grymtande av larmet och upptäcker att jag är vaken. upp och hoppa för att städa upp i våran krigszon till kök när pappsen skulle komma förbi och begrunda arbetet som han har framför sig. här ska målas!

sen var det bara att krypa ner i skorna, packa kameran och ta sig in till stan för att beskåda stockholm pride paraden. trots andra bakfyllan i rad var det extremt underhållande och jag vart så glad av att se på alla färgglada och lyckliga människor.

avslutet på dagen hade kunnat bli bättre. men man kan ju faktiskt inte få allt här i livet. jag är nöjd.




två bilder jag tog på paraden idag:)