det kan ju egentligen inte vara riktigt sant? eller hur!? att skolan börjar idag. att det redan gått tio veckor sen vi satt och drack champange innan avslutningen för att fira att det ÄNTLIGEN var över. och nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att jag ska kunna gå till bussen. det värsta, jag var knappt trött när jag gick upp.. har min kropp längtat tillbaka till rutiner och tidiga morgnar?
skulle inte tro det.

önska mig lycka till på min första dag på mitt sista år. reality hurts!