bruna ben och sommar vindar.

helloj! tisdag idag, höll på att skriva måndag, haha. är ju inne på måndag för min del, men ändå också onsdag egentligen. eftersom jag slutar på torsdag. idag hare jag lektion i 15-20 minuter och sen fick vi gå hem.. skojja inte att det kändes riktigt onödigt att gå upp ur sängen vid sju imorse.. fy fan!
när vi slutat tog jag, elin, ida och malin oss hem till mig och ner till stranden som ligger en bit härifrån. vi låg där och försökte sola och picnica i lite över en timme, sen började det blåsa alldeles för mycket och ida började gnälla på att hon frös. så vi gick tillbaka hit och jag och ida solade på min baksida istället. galet nice :) .
ska snart ner till stallet och jobba ett par timmar.

imorgon blir det nog en hyffsat soft dag. börjar runt tio tiden och slutar absolut senast tre, vilket jag förmodligen inte kommer att göra, men ändå.

---

nu när det har blivit så här ljust och alla är så här glada och positiva till allting så har jag börjat funderar på om jag verkligen hade klarat av vintern utan mina underbara pärlor.. (inte dem jag gör smycken med :P) jag tror inte det. eller jag hade nog inte kommit ur den värsta deprisonen så fort som jag faktiskt gjorde..
exempel: jag ligger hemma i min säng, dagen efter det värsta hade hänt, klockan var runt fyra och jag hade inte ens lämnat sängen för att gå på toa sen jag vaknade vid nio på morgonen. plötsligt står elin i dörröppningen och sliter upp mig ur sängen, tvingar i mig något att äta och får mig sen att åka hem till mamma och bäddar ner mig i den sängen istället. samma dag, eller dagen efter tror jag, min tidsuppfattning under de två veckorna är ganska suddig, kommer mickis hem till mig.. jag tror tillochmed att det var hennes fördelsedag.. jo det var det, och ändå kom hon hem till mig och låg och tittade på film med mig och bara fanns där för mig. och så fortsatte hon att göra varje dag nästan.. kom hem till mig, kramade på mig och bara låg brevid mig och tittade på film.. sen var det sjukhus besök och ridförbud.. har ni någon gång varit i så djupa tankar att ni glömmer bort att vara hungrig och trött? det var i alla fall det jag var. magontet från alla tankar om vad som hände och inte hände tog över hungerkänslan och jag kräktes upp allt jag åt under några dagars tid. det ända jag fick i mig var alvedon för att jag skulle kunna sova och slippa huvudvärken som blir en följd av att man inte äter på ett tag. jag tror att jag tittade igenom de flesta disneyfilmerna vi har här hemma, men jag vägrade sätta mig vid datan. bara tanken på att på något sätt bli påmind om det gjorde så jag mådde illa bara av att tänka på att kolla facebook eller blogga eller vadsomhelst som hade med datorn eller internet att göra.
efter att inte ha ätit ordentligt på nästan två veckors tid bestämde elin att vi skulle ha en tjejkväll hemma. hon fick mig att totalt bara glömma bort allting som hade med det dåliga att göra! och jag åt mer än vad jag gjort sammanlagt på de två hemska veckorna. elin var helt övertygad om att jag skulle spy upp allting eftersom min mage inte riktigt var van vid att få så mycket mat på en gång längre. men jag klarade det! och tankarna var på annat ända tills vi skulle sova. som vanligt har dåliga och obehagliga tankar en tendens att samlas när man slappnar av och inte gör ngt.. och så mycket frukost blev det inte.. men att jag ändå dagen innan fick vara så glad och levande.
sen gick det ett tag och deppperioderna kom och gick i vågor, som alltid för mig. ena dagen ville man inte gå upp ur sängen alls och nästa dag var allt nästan som vanligt.
då kom ida in på riktigt och bara fick allt att bli så galet och roligt igen. jag skrattade tills jag inte kunde annat än att erkänna att jag var på bra humör. och allt det funkade också ända tills jag var ensam. då tankarna som sagt samlas och bara hatar en. men det vart bara mer och mer sällan som jag fick dåliga och tråkiga tankar. och nu.. ska väl inte säga att något är bra till 100%, men jag är mig själv igen. jag har martin och jag kan inte ens komma ihåg när jag var så här lycklig och levande sist.. han får mig att känna mig värdefull och bra igen!
det bästa som finns i hela världen är mina underbara änglar och jag älskar er så mycket.
utan er skulle carro kanske inte ha varit carro ännu.

vill bara säga tack och att ni är bäst.
mickis, ida, elin, moa, ebba och martin :) <3

over and out

tack vare er ser jag ut så här :D