always will be - hammerfall

fan vad jag saknar mitt hjärta.. det gör ont. det är som om någon har tagit en stor tugga av mitt hjärta och sen spottat ut det på marken och klivit på det.. är det kärlek? är det så här det ska kännas?
för om det är så här det ska kännas varje gång så vill jag inte mera. då ska jag sluta lita på folk, älska och bara låsa in mig i min egen värld och stanna där tills någon kommer och hämtar mig till ett bättre ställe.. för det här kan ju omöjligt hålla i längden? folk har ju blivit inspärrade för mindre.

och det värsta är ju att han tror att jag vill att han ska tycka synd om mig. aldrig i livet! visst kan det vara skönt att få lite tröst och kärlek av någon som man vet är bra på det. av någon som men vet kan stå ut med ens tårar.. men nu tvekar jag älskling.. står du verkligen ut med dem nu ? eller är det så att du hellre går därifrån och lämnar mig och mina tårar ifred?
jag vet att jag inte är perfekt. jag vet att jag inte är allt du önskar dig. jag vet att jag är en idiot som inte kan hålla ett löfte eller vara till lags och alltid finnas där. men det är så jag är skapt. vad ska jag göra åt saken.. jag vill ändra mig, tro mig. och jag försöker. men just nu känns allt så fruktansvärt hopplöst och tomt. vart har kärleken, ömheten och omtanken tagit vägen? vad har hänt med vårat " vi "?
det finns inte mer.. och på dig låter det som om det aldrig kommer att komma tillbaka heller. va faan?!
jag vil inte björn. jag älskar dig så mycket. jag behöver dig. jag vet inte hur många gånger jag har sagt det, och jag vet inte hur många gånger jag kommer att bli tvungen att säga det för att du ska förstå att jag menar allvar..
vad har hänt med dina varma leenden? dina mysiga blickar och det sättet du brukade vara på när det bara var du och jag? du förstår inte hur mycket jag saknar att se dina läppar formas till de tre underbara orden.. jag saknar det.

jag minns inte ens hur det känns när du verkligen VILL rör vid mig. för nu känns det mest som om du gör det för att vara snäll.. det suger. som faaaaan. att du inte ens greppar min hand när jag famlar mig fram efter den. du låter mig hänga i den, men du greppar den aldrig själv.. du bara låter mig hänga..

det var du och jag, det var vi mot världen.
men det var förr. det är nya tider nu.. och dem blir bara sämre och sämre.

jag älskar dig björn westerblom <3





//carro