" when all of my memories fade away.."

memories - within temptation


allting krashar inför mina ögon nu. bit för bit faller allt jag byggt upp till marken. jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få allting att byggas upp igen. jag förstår inte hur jag ska få ihop pusslet igen. jag förstår verkligen inte hur..
den viktigaste biten i pusslet är på väg att tappas bort, den är på väg att försvinna ifrån mig. jag förstår bara mer och mer att det är jag som är problemet nu. och jag kan inget göra.. för ingen talar om för mig HUR jag ska göra eller HUR jag ska bära mig åt för att förstå allting. ingen gör det.

korn ft. amy lee - freak on a leash

den klumpen som finns i magen nu är så fruktansvärt stor och tung att jag bara inte orkar hålla den uppe längre. jag vill inte göra annat än att sova. igår kom jag hem vid halv tolv på dan, efter att ha struntat i skolan. bloggade, sen gick jag och la mig och sov tills pappa kom hem vid halv fem, gick upp och hälsade och la mig och sov igen, tills syster kom in vid halv sju och sa att vi skulle köpa mat.
jag orkade inte laga middag till pappa, som jag lovat mig själv att jag skulle göra.. jag orkade inte plugga varken matte eller italienska, som jag lovat mig själv att jag skulle göra.
hur fan kan en människa få en att känna sig så här? så hjälplös och obetydlig.. så likgiltig till allt som händer omkring en, så fruktansvärt rastlös. jag vill göra ngt, men har ingen ork eller lust någonstans ikroppen.
som att ta för mycket ecstasy, du ser vatten glaset stå precis framför dig, du ser det stå där och tänker " vatten, jag måste ha vatten, jag är så törstig.." men du KAN inte lyfta handen för att ta glaset och dricka, det finns inget i kroppen som klarar av det.
jag sitter i soffan, tänker; " hungrig, kanske ska ta och göra en macka?!.."
man jag orkar aldrig resa mig ur soffan för att gå till köket och göra en macka..
jag känner själv att jag låter som en sjukt depressiv jävla fjortis som bara är ute efter uppmärksamhet, tyck det om du känner att det stämmer. men ända anledningen till att jag bloggar om det här är för att någon som läser, kanske, kanske har kännt samma sak, och kanske, kanske kan dela med sig av HUR man blir av med det.
för tiden läker inga sår.. de kanske blir bättre på ytan, men de finns alltid kvar inuti och sliter i värden..

winter - joshua radin
(ganska passande, med tanke på hur mkt det snöar ute..)

jag kommer inte att läka förrens jag får en förklaring som duger för mig. eller förrens du säger precis som det är. jag känner att det är något du döljer. för om du älskat mig som du säger att du gör, skulle det här aldrig behöva hända.. right?!

just another star - bullet for my valentine

image8
who took my wings, my tiara and my magic wand?


// carro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0