det mystiska blåmärket på högra vaden har fått sällskap. av ett inte lika mystiskt blåmärke på nedredelen av vänstra låret.
en liten tjej kom och frågade efter mig i stallet igår. hon hade minsann ridit på chili och det hade gått jätte bra, men hästen var lite stor, så det var nog bäst att jag hjälpte henne att hänga upp sadeln.. och titta på medans hon borstade och hjälpa henne att kratsa hovarna. chili var inte lika impad. hon fick nog efter andra hoven och ivägen stod jag, smack, en schysst blåkaka att skryta med för alla kompisar. kruxet med barn är att dom ser upp till oss vuxna, mogna människor (känn ironin) och om jag ställt mig och stor tjutit hade hon också gjort det. helst av allt ville jag just då bara göra korv av hästjäveln.. men istället fick jag bita ihop och tvinga ungen att göra klart resten av hovarna på ponnyn, annars hade hon inte velat komma tillbaka nästa vecka.. vilket förmodligen varot mitt fel det också..


nice..


//carro