nej men hejhej hallå kolla vem som stigit upp ur magsjukans bittra kräkluktande ångor och åkt ut till velamsund. sen i torsdags har jag legat i fosterställning i martins soffa och tyckt så evinnerligt synd om mig själv. allting började i torsdags när jag åkte hem från skolan och hade ont i magen. jag passade på att gnälla till allt och alla om att jag just hade ont i magen, och precis som vanligt himlade folk med ögonen och sa: jaja, stackars dig..

jag tog mig ner till stallet och överlevde en hopplektion med magknip, hade tur och fick skjuts nästan hela vägen till martin, skulle laga middag och då BANG! så kunde jag inte stå upp. hehe..

efter vidare självömkan i soffan oh någon irriterad blick från martin som hade hundra andra grejer att göra kom tillslut det som vi alla fasat för. i synnerhet jag som hellre mår dåligt i en vecka än att spy. men upp kom det och inte bara en gång, utan ett antal gånger under kvällen och natten. fredagen spenderades i sängen fram till klockan tre, halvfyra sovandes med ont i magen och huvudvärk. för att när martin slutat jobbet, kämpa sig ut till gustavsberg för att hämta blad och sen blada halva värmdö, magsjuk. ingenhöjdare kan jag säga.

dagen därpå, alltså lördag spenderades även den i sängen och soffan. martin spelade match och kom hem någon gång på kvällen, tröck i sig två hamburgare, var pigg och glad i ett par timmar men började sen som en blixt från klar himmel att spy han också. så sen i lördagskväll har vi båda legat och ömkat i kapp hemma hos honom. idag är första gången jag rör på mig sen i fredags och inleder då med att åka ner till stallet och jobba.. smart?! njaae, men det är något som måste göras.


nu ska jag plugga. så jag slipper oroa mig över det den.



//carro