det är så mysigt att sitta och läsa inlägg från mars förra året när jag och ida höll på att lära känna varandra som bäst och jag låg hemma i två veckor med utslag över hela kroppen, när elsa och alla andra mysiga tjejer firade min födelsedag hemma hos mig med min rosa tårta..
fast ändå ryser jag vid tanken på mars förra året.. för mig var det en av de värsta månaderna i mitt liv. när nederlaget efter att ha blivit sårad och lämnad på ett så grymt och förnedrande sätt började sjunka in, när man insåg vad man hade förlorat för att aldrig få tillbaka.
men sen i slutet av mars dök min hjälte upp, min räddare. min riddare klädd i skolsken som hoppade av sin vita springare och tog med mig ut på äventyr som jag aldrig trodde att jag skulle få leva med i. han tog med mig till platser bortom alla andra världar, han visade mig den bästa världen och den bästa tillvaron av dem alla, han visade mig glädje och ljus. han kom med sommar och sol, han kom med kärlek och värme. och kunde han ha kommit lägligare? det var som om han såg att jag stod längst ut på kanten och vajade för att falla, men att han, i sista sekunden, tog mig om min midja, såg mig in i ögonen och sa att jag var allt han ville ha, allt han behövde och och att han älskade mig.
sedan dess har jag varit hans prinsessa och tillsammans ska vi utforska vad världen har att erbjuda oss och vi ska göra det tillsammans.

för det är du och jag, jag och du och jag tycker det är bra.