efter regn kommer solsken säger dem.. ibland är jag beredd att hålla med. även om jag ibland får alldeles för mycket regn och på tok för lite solsken.

men det är en person som kom med solsken och hopp när allt var som svartast och blötast. när jag var som ensamast och minst i hela världen. när jag påbörjat värdelösa saker som bara ledde till mer regn. när jag trasslat in mig så totalt i tillvaron att jag var på god väg att ge upp och lämna in en uppsägning till gud. då uppenbarade sig mitt solsken i form av en skitfull kille på ett piano på en fest som jag förmodligen inte borde vart på.
nu blev det sig så lyckligt att mickis som jag var på festen med plötsligt började må riktigt dåligt och lämnade mig med den här fulla killen på pianot för att rusa i väg till toaletten.
tacka mickis dåliga öl! tio minuter senare hade killen i fråga kört ner tungan i halsen på mig (eller så var det tvärtom, den här biten är lite luddig..). och det var av någon underlig anledning början till något av det bästa jag har varit med om.
visst vi drar inte alltid jämt och vi är inte alltid perfekta för varann och visst vi kan kriga tills någon av oss nästan dör.. men när det är som bäst så är det bara så himla... bäst!

jag kan sitta och bara vara fyra oh etthalvt år med den skitfulla piano killen i flera timmar. jag tror aldrig att jag varit så trygg och glad med någon förut. eller att någon har orkat lyssna på mig i timmar när jag sitter och gör olika pruttljud med munnen. eller när jag ligger i sängen och gnäller om baksmälla en hel dag.. eller när jag bara är på allmänt kisshumör och behöver en axel att dregla mot.

klippan i stormen, famnen i ensamheten, den fulla killen på pianot.


Never opened myself this way
Life is ours, we live it our way
All these words I don't just say
And nothing else matters