jag kan inte sova.. nu vet jag vad ensamhet är, och det gör ont.. jävligt ont.

jag känner mig otillräcklig och instängd. jag måste göra något åt det här nu.. inga fler sömnlösa nätter. mindre te kanske? mer luft?
eller varför inte bara släppa det som tynger mig.

jag kan inte.. jag kan verkligen inte. jag älskar honom, så mycket.. och han har ju sagt det nu, att han inte älskar mig längre. jag pallar inte. jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna släppa den här killen. han är den enda i världen som vet allt om allt.. han är den enda som gör mig helt trygg. och nu då? han har lämnat mig ensam ute i kylan, ensam, rädd och kall.. jag vet att han inte kan styra sina känslor, och att allt more or less är mitt fel.. men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur mycket jag kunde gjort, och hur mycket jag kunnat låta bli att göra. jag är inte perfekt, så långt ifrån man kan komma perfekt skulle jag vilja säga. och eftersom jag inte är perfekt kan jag inte heller ha ett perfekt liv..
men nu räcker det fan! jag pallar inte ta mer skit nu. det har gått åt tre liv på ett år, en pojkvän och en jävla massa förtroende.. vart ska jag ta vägen?
jag vill inte vara hemma, för det är jobbig hemma. jag kan inte vara hos björn, för han vill vara med sina kompisar. och jag vill inte tränga mig på hos någon av mina kompisar..

det är när man kommer till de här stadiena som man allvarligt funderar över om det verkligen är värt det.. om man verkligen orkar fortsätta längre.
jag har till och med helt seriöst funderat på att hoppa av skolan.. för jag orkar inte med allting på en gång nu. jag behöver lite tid att ta igen allt och bara vara för mig själv tror jag. få rensa tankarna och i alla fall få försöka att hitta tillbaka till den balans som jag alltid har haft. för jag har aldrig varit den som bryts ner så här.. aldrig. den enda person jag inte känner längre är mig själv. och jag tror att kommer svika så många fler än mig själv om jag forsätter så här.
jag kan bara inte.. vart ska jag ta vägen? hjälp mig!